Jag ser upp mot himmelen

mot månens o stjärnors brand

det glöder i min barnasjäl

att en gång åter få hålla

Din hand

Din kärlek mild

genom skuggan vild

den skall igen lysa upp

min mörka strand...

Hur ska jag tränga igenom

den svärta som släkt Ditt ljus

däruppe i nattens mörka brus

Jag sträcker upp en barnahand

till Ingenmansland

vill finna kärleksband

vila i Dina fjärran...

Fadersarmar…

Himlens tårar visar mig min väg

där jag ser Dina spår

Dina tunga steg

borta vid smärtans sår

Ohhh… min Far…!!!

Du längtar efter försoningens milda sus

som kan tända Din Svarta Stjärna

o åter ge mig ljus

där vi tillsammans kan gå

i förlåtelsens brand

vi gå hand i hand

dit Kärleken aldrig... tidigare...

kunnat nå...

Kan Du höra mitt namn

när jag ropar mot himmelen

i din trygga famn

vill jag vila ut

ge mig tröst

vid Ditt breda bröst

vill jag vila i all...  Evighet…

Ohhh… låt ljuset få brinna nu…

i vår egen Hemlighet…

                    *

© Bo Himmelsbåge