Ovan sjöns mörka djup
driver sinnet fullt utav oro;

Svanen
-dess vithet mild-
bär mask av sorg
att i ensamhet utstå

sin älskade förlorad
halsen fullkomligt böjd i bön

genom livet sökande
sökande efter
sin älskades vita dun
för att endast finna sig själv och himlen
i vattenspegel
blank
overkligt orört blank

svävandes mellan två himlar
väntar den till natten faller

och viker sedan av i annan riktning;

Sin älskades skepnad i mörkret
så oåtkomligt nära.