Ekar
vilar
tidstungt

skeppsvrak
tecknade
i kroki

sedan 
länge
strandade

inåtvända
i drömmar

om bladtät
seglats

på årens
vågor

med stolta
kronor
gröna segel

inristade
i minnets
ringar

ni ekar
såg
stränder

angjorde
molnens
kant

följen
drog
genom era
hagar

spädbarn
diade sig
vuxna

ner
genom 
glömda
gravar

deras
läten
ekar
ännu

i bofinkens
tontrappa

nedtecknad
på avklädda
stammar

ni föll
en dag
sakta

tungt
mot mark