Kallt stål mot kroppen
när sanning lyser klar
Vill ej acceptera,
vill stoppa tid och rum

Tankar irrar vilsna
ser inga vägar ut
Hjärtat hårt och ilsket
när frågor ej får svar

Plötsligt, demoner sliter,
mitt inre i stycken!
En outhärdlig smärta
färgar floder i rött

Ett tyst skri av rädsla
när livet rinner bort.
Förlorad är min kärlek,
endast tomhet lämnat kvar

Sorgens mantel lockar
mig ut över djupet
Sömnens slöja sveper
min vakenhet bort