Jag kan höra i mitt bröst
att mitt hjärtas svaga röst
suckar djupt och klagar
- inte jämt men vissa dagar -
säger till mig: "Hör nu på!
Det kan ingalunda gå
att Du sviker mig var dag
för Ditt eget välbehag.
Glasen får Du inte fylla,
för rätt snart 3 skopor mylla
lägges då uppå Din kista.
Det är sanningen den trista.
Nej Du, viner, gott och sött
- en förmaning ganska nött -
skall Du mera sälla smaka.
Du har bara att försaka.
Upp på hojen, trampa på!
Det är bara just som så
jag Dig skänker flera dagar.
Meningslöst att Du beklagar.