i två delar synar drömmen mitt inre
kanske var det fler, fler delar som bara försvann
ingen del är mörk men inte heller ljus
limbo i färgskalan av själens regnbåge
måste vara de som försvann, de där som inte syns längre
där som glädjen och sorgen möts på eggens topp
så skarp att snittet inte märks, inte ens i drömmen
står man då i lyckans land eller drunknar man av
brända tårar när blodet är som sotat vatten?
i kärlek finns inget offer inte heller i hat
man ger båda fyllt av hjärtats vilja
den ena delen i min dröm jag synar
för jag minns den väl, min vilja
bryter upp snittet i min själs regnbåge
och låter dess innehåll fylla mig
och föra mig till lyckans land
där de andra delarna inte spelar
någon roll