Liten gubbe det en gång var
Liten gubbe som stor mage har
Liten gubbe i en båt bor
Liten gubbe på havet far

Liten gubbe kanelbulle och kaffe till förmiddagsfikat gärna tar
Liten gubbe tittar mot havet ut
Liten gubbe som varje gupp känner
Liten gubbe som inget ljud hör
Liten gubbe tänker: "här råder tystnad, inget oljud som stör"

Liten gubbe minns inte hur länge på havets vågar han hade varit
Liten gubbe själv upp sitt segel tar
Liten gubbe till havsbruset vaknar
Liten gubbe till havsbruset somnar

Liten gubbe en kväll sin kvällssmörgås äter
Liten gubbe då plötsligt ser, hur nattens stjärnor faller ner
Liten gubbe de sprakande stjärnorna på havsytan skådar, oh hur de skuttar och hoppar!

Liten gubbe mot båtens räcke står
Liten gubbe då ser en sprakande stjärna mot honom kommer
Liten gubbe stjärnas värme och närhet känner
Liten gubbe stjärnas mjuka viskning hör:
"Du ser oss på nätterna, men ej på dagarna
Men vi tynar aldrig bort från himlavalvets väv
Vi lyser lika starkt, som dag som natt
Och våra ögon de blundar aldrig
För vi ser dig alltid, en liten gubbe med sin båt"

Liten gubbe sitt hjärta blir berört
Liten gubbe till stjärnan vinkar adjö
Liten gubbe stjärnan vandrar tillbaka till himlavalvet ser

Liten gubbe nästa morgon vaknar
Liten gubbe sitt morgonkaffe tar
Liten gubbe mot himlen ser
Liten gubbe tänker på sina stjärnor
Och ler