Hör du inte klockorna, hur de ringer ? Varför gråter månen. Varför gråter den ?Det kalla vattnet runt benen om kvällen som om fiskarna ville berätta något för dej i den där sjön.
Det var någonting i regndropparna, där inne i droppens hölje, något blankt och rent. Den vinden som följde med och lät seglet få fart och styrde dess farkost ensamt farväl.
Hösten en parkbänk är dess park av stjärnhimlens prakt, endast den. Som en gata av ljus vi skådar. Dagar försvinner och allt släcks. Det går ett sus genom de bortfallna skogarna, öppet och sårigt sticker där naturen ut som ett välvande landskap av omkulldrivna hem.
Vågor de driver från havs.. Det är nånting i regndropparna, där inne i droppens hölje, något blankt och rent, Bruset från vågorna som om de talar till oss.
Jag ska gå med dej ned till vattnen bakom månskensplaneternas strand och smaka på alla de dikter du skrev där på din vinge innan du kastade dej ut i natten