Att vara zombie.
Sittandes i bussens bakre hörn stirrar hon rakt framför sig, ut i tomma intet och inser hur tyst världen plötsligt är. Tom, trist och sorglig med döda växter överallt och fåglar som för längesedan har slutat sjunga. Inombords skriker hon, river, sliter, vrålar och kastar med saker omkring sig. Gråter och säger att hon måste tillbaka med en gång och se honom le en sista, sista gång. Ingen märker det. Alla ser flickan vars ögon inte längre ler när läpparna gör det och som slappt stirrar rakt framför sig. Ingen ser hur tom hon är.
Bussen förvandlas till ett stort, svart hål och medans alla runt henne skriker utav rädsla sitter hon kvar, därför att det är hennes svarta hål och till skillnad från alla andra vet hon hur det är att vara fången i det. Flickans enda önskan är att bli räddad, räddad från att vara zombie.