i en vindpinad novemberkväll
när kyrkklockorna ekar i ditt huvud
spelande A-ha's Hunting High and Low
öppnar hon tågdörren och tittar uppåt
möter din blick med sina hundvalpsögon
fulla av tillit

när tåget korsar horisonten
flammar falska blixtar på himmelen
och hennes tunna flätor dansar i vinden
när hon står på tågtrappan
och läser dina minnen

hon lockar fram bilder av det
som valdes bort i tidens början
hon känner hjärtat brista
men räcker ändå ut sina händer

hon ger aldrig upp hoppet
och när hon tittar på dig
bärande rester av världen
i sina ögon
är hennes ansikte bara serietecknarens skiss

när du vänder ryggen
gömmer hon sina svartvita linjer bakom en skrikande mask
och öppnar en flaska krokodiltårar
för att sörja din självvalda förlust
av allt