utan förankring blir bilderna skeva
sedda genom glas hårt skurna
och raset ned till ett kommatecken
går lika fort som att falla

allting blir alltid lika obegripligt skröpligt

och allt jag kan göra är att stå där
undra vart jag tog vägen
i en distans som spinner sina trådar inom 
främmandegjord i min egen hud