Jag är ingens historia, knappt min egen

fast besluten har jag lagt år mellan kommatecknet

de dagar som är levs en efter en.

Mina minutrar dansar genom fingertopparna och dess rörelse

är för länge sedan glömd, per automatik och rent lydnadsmässigt

gör de uppror för de bestämmer själva.

Otkxu...och!

Det ryms inte mycket liv där.

Men ändå.