Allt kan missbrukas, det är bara en fråga om att använda sin fantasi och att överkonsumera. I och för sig kan även produktion missbrukas: man kan vara en manisk ordproducent och ordbajsare (jag känner en på nära håll, ingen nämnd ingen klämd), man kan vara en manisk skitare, ständigt ta lavemang och avföringsmedel, och man kan vara en manisk producent av skitböcker, skitfilm och skitmusik. Ni ser att det är fullt möjligt. Både konsumtion och produktion kan således överdrivas, bli beroendeframkallande mer eller mindre destruktivt för en själv och omgivningen. Därmed renderar det beteckningen missbruk. Vilket skulle bevisas.

Skrivandet är ibland en spegellabyrint där jag irrar omkring i gångarna och bara möter förvridna bilder av mig själv i skrattspeglarna. Jag bebor en optisk villa snarare än ett lustigt hus.

Mitt skrivande är bland de få företeelser i tillvaron som kan skapa någorlunda kontinuitet och hindra den från att upplösas i intet. Ändå är skrivandet i sig ett intet utan den sociala-mentala verklighet den är en del av. Hade jag inte skrivandet skulle jag inte ens ha intet som en buffert mot – intigheten. Ett intet hindrar den totala intigheten från att helt bemäktiga sig tillvaron.

Ofta kan associationer fungera som nyckel till minnen som dolts i glömskan. Det visste redan gamle Freud. Dessa nycklar låser upp det som var fördolt men ej för alltid förlorat. Allt finns kvar, det är vårt minnes nåd – och förbannelse.

Jag har egentligen aldrig förstått vad det är för fel med lök på laxen. Det som är så gott! Är det inte också så att lite salt i såret håller bakterierna borta? Är inte det bra? Dessa gamla talesätt: dem kan väl ingen längre tro på…

Jag förstår mig inte på att förstå mig på allt, men jag försöker. Tror jag. Fast jag förstår inte varför jag inte förstår allt, jag som är så himla högintellektuell…

Påskön ligger i en så märklig datumzon att tiden står helt stilla där. Flera tidslinjer korsas nämligen precis där så att det råder ständig påsk. Det låter otroligt – men så är det inte heller sant. Trodde du verkligen det? Är du så dum eller är jag en sådan auktoritet för dig att det aldrig råder minsta tvivel om att det jag säger är riktigt.