Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Efter ett farväl

Jag står i leden och bär min karbin,
En synd här i livet som nu blivit min:
Ammunitionen tar bort alla svar,
Lämnar mig aldrig levande kvar.
Jag står död där jag står.
Jag står död där jag står.
Jag tar det jag av gud får.


Jag står ensam i ledet, marschera och famla
Som kulorna flyger och jag ser dig falla,
Jag ser hur det går mot sin död,
Alltid minnas hur dina ord löd:
Aldrig känt doften av krut.
Aldrig känt doften av krut,
Men igår tog livet slut.


Så krama nu gräset för det är din vän,
Ligg ner på jorden och inte under den.
Jag känner smaken av blod och löv.
Nu när du är tyst så känner jag mig döv.
För då är allt för sent.
För då är allt för sent.
Inget i livet är längre lent.

Ett sista farväl, jag har lämnat din famn.
Jag önskar att tårarna aldrig rann.
Så jag slapp se det ärr jag är,
Varför valde du mig att ha kär?
Lämnat dig ensam kvar.
Jag kommer lämnat dig ensam kvar.
Är jag den näste döden tar?




Fri vers av Eriik
Läst 223 gånger
Publicerad 2014-06-07 23:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Eriik