Så kom så dagarna då alla ljus skulle släckas, då den enda jag riktigt älskat slutligen skulle tas ifrån mig

Aldrig mer smeka min älskades kind, drunkna i dessa djupblå ögon
Doften av kärlek, kramar av ren värme, dagarna spenderade under solen med varsin god bok och en flaska vin, picknickarna i ravinen, kvällarna framför elden ute på landet

Och alla paren som gick i solskenet med kärlek i blicken. Men inte för mig.

Inte för mig.

Bara för dig.

Mitt brott det var att jag älskade. Älskade lite för mycket.

Slog mina händer blodiga mot kristallväggarna jag aldrig förmådde att krossa

Orden blir till aska under min penna. Ju mer jag skriver desto mer suddas den värld jag en gång kände ut

Reste mina händer mot himlen och likt namnlösa Nemo yttra

Allsmäktiga gud, nog! Nog!