Där sitter mannen som snart ska dö
Där, i sina händer, ligger alla drömmar han en gång hade
Förvridna, vissna, krossade av din otrohet
Utan det ljus de en gång hade
Där sitter mannen som snart ska dö
Han trodde på dina kramar, dina smekningar, dina kyssar
Han trodde på den framtid ni skulle bygga tillsammans
Han trodde på den kattunge ni skulle ha
Han trodde och längtade efter den Eira som skulle bli er
Han trodde på de lögner du viskade så ömt om natten
Han trodde på allt som var du
Mannen som snart ska dö öppnar sina händer och låter drömmarna falla, och de blåser iväg i vinden, likt den luft de egentligen var

Ja, här sitter mannen som nu ska dö, och du, ensam, dödade honom.

Även du, brutus.