Hedvig

som små hade vi det tillsammans inte lätt, vi trivdes inte ihop på något sätt. Vi bråkade och skrek, fråga våra mammor, dom vet....

Låg och högstadiet svävade förbi och det var inte förrens gymnasiet som det blev VI. Det var mycket som skulle behöva hända innan du och jag varandra skulle finna, men nu är du ju min bästa väninna.

Utan dig är det mycket jag inte skulle ha orkat, så många tårar på mig som du har torkat. Det har varit allt från falska vänner till ett krossat hjärta, men du har lindrat min smärta. Med kloka ord och ärliga svar har du hjälpt mig till vart jag är idag. Jag hoppas du vet att jag skulle göra allt för dig, värdens bästa tjej.

Nu när du ska lämna Hudik för USA vem ska jag då här hemma umgås med varje dag? Vem ska förstå mina dåliga skämt som du gör och vem ska kunna tycka om mat lika mycket som vi gör? Vem ska jag tillsammans träningshetsa med och vem ska jag dela mina bra och dåliga besked med? Vem ska orka med mig som du gör, utan att få en hjärntumör?

Här hemma kommer nog det mesta vara sig likt, knappast så händelserikt... Vi kommer fortsätta dricka en och annan, ha en trevlig helg och dra halsbloss, Hedvig kom snart hem till oss...

Jag tror att jag för alla här talar när jag säger detta, vi kommer dig ALLTID högt att värdesätta. Att släppa iväg dig gör ont i hjärtat, men vi vet att du gör det rätta. Vi stöttar dig i dina val och vi kommer alltid att finnas kvar.

Ett år går fort, snart är det gjort och du är hemma hos mig igen, men snälla skaffa dig ingen pojkvän där borta och bli kvar eller nåt för då kommer jag begå brott...

Jag kommer sakna dig hur mycket som helst Hedvig, älskar dig väldens bästa vän