Det är inte kaskelotternas sånger jag söker bland djuphavsgravarna. Det är stillheten, vattnet som lägger lock för öronen och känslan av att vara drivved. Det är vetskapen jag söker, den att solen söker sig ned, också till det mörkaste. Hur den bildar prismor, mönster, som kunde träffa ögat, om man låg närmare. Och det är ron jag söker, i väntan på återkomsten. Från mellanrummet.