Sorgen grep efter mig igår igen
Jag kände såren som fortfarande värker
Ut kom en flod av känslor
Strida tårar utan kontroll
Jag skulle ju bli helad....

Men infekterade sår skall inte sys ihop
Varet måste avlägsnas först
Det svider, det gör ont
Men det är ett nödvändigt ont
För den som vill ha läkedom

Jag är en annan människa nu
Eller samma, men annorlunda
Jag har gått från insikt till insikt
Från klarhet till klarhet
Jag förstår och jag ser

Jag kan gå rak och jag står för den jag är
Först och främst, jag vet VEM jag är
Även om jag glömmer det ibland

Jag är inte rädd för vad andra tycker
När jag tycker om och godkänner mig själv
Och jag är den enda som vet hur långt jag har gått

Jag har gått i snåriga skogar och rivit mig blodig
Jag har gått i öknar utan ett liv i sikte
Där jag gripit efter hägringar som lösts upp i mina händer

Jag har klättrat i berg och vandrat i dalar
Jag har stått i solsken och njutit av värmen
Alla de dagar som varit goda
Genom alla de händelser som gett mig glädje och lycka

Jag har letat och grävt efter sanningen
Sökt med lupp för att finna insikter
Om varför och vad och hur
Aldrig väjt för smärta och tårar
Envist kämpande mig framåt, över och under

Sanningen har gjort mig illa ibland
Sanningen om varför och vad och hur
Men långt ifrån lika mycket som lögnen
Det som utåt är något annat än inåt
Den förljugna boning jag tvingades leva i

Jag har brutit mig ut, jag har rymt
Men är samtidigt ännu fånge
I en osynlig bur av rädsla och sorg

Men allt oftare får jag permission
Friheten är inom räckhåll
Den totala, som gör mig orädd och stark
Den som låter mig vara den jag verkligen är

Sorgen griper efter mig
Ibland drar den ner mig
Men inte längre ända ner till den leriga botten
Jag simmar och trampar vatten
snart når jag fast mark

15 juni 2014