Tiden som går läker inga sår.

Killen som gråter vet att han aldrig blir förlåten.

I hans liv existerar bara smärta som skär djupa sår i den redan sargade hjärta.

Tårarna som rinner och minnena som ännu brinner.

Han vill inte leva mer.

Och det är det såklart ingen som ser att denna kille kanske snart inte finns mer.

Hans blick dras allt oftare till en kniv med hjälp av den vore det nog lätt att ta sitt liv?

Han lyfter den och skär allt djupare sår, märker inte att tiden allt fortare går.

Nu kommer inte längre några tårar, men ändå är han så rädd för att åter bli sårad.

Han faller ihop och ingen hör hans sista rop.

Nu finns inte killen mer, men är det någon som ser?