Prolog
1775

Jag hörde en gång en historia om ett öde sorgligt som få;
Några ungdomar rodde ut på sjön, men ingen kunde simma
Båten tog in vatten, men ingen kunde simma
Båten kantra och de föll, men ingen kunde simma
Några ungdomar sjönk i dyn, för ingen kunde simma
Men värst av allt ändå var kvinnan som såg på
Slottsfrun deras moder stod i fönstret och såg på
Hon kunde inget göra, bara tvingas att se på
Det sägs att denna kvinna slet itu
sitt halsband mitt itu
Likt tårar föll det ner
tårar utav pärlor
Ett halsband utav pärlor
Ett halsband trätt på lina