med ett finger i livmodern
och det andra på avtryckaren
smyger evolutionen fram

det är inte att jag är rädd
för förändring
som gjuter havet i en grå platta
av betong

men vinden bär utrotningshotad längtan
injicerar blodtryckssvärtan
som en bortkastad hallänsk tromb

nollor fria från tillhörande tal
leder alltid till perfektion
som en blind fläck på näthinnan

man kan lika gärna stå på huvudet
och äta hallonbåtar