"Lev här och nu.


Carpe diem.


osv

Slagropen är hur många
som helst - för att förstå livet.

Gott så.


* * *


I min värld finns ett nu,

men ett vidare nu,

ett djupare nu,

långt mera vidsträckt

än guldfisken blickar.


Jag är hela tiden,

det jag varit,

det jag kommer att bli,

en totalitet, som inte kan klyvas,

inte ens av ögonblickens

vassa upplevelseknivar.



Jag njuter av minnen,

allt i en själens mosaik,

där ingen bild är överflödig,

för varje liten bit,

också de krasade

är en sann del av mig.




Jag låter samvetet jaga mig,

har inget problem med

hur gamla synder

fräter i själen.


Tvärtom är jag glad

hur gångna missgärningar

håller min moraliska beredskap

vid liv.



Helgon, jag är inget helgon

men jag helgar den helighet

som är det bräckliga livet

och varje sekund vet jag

att nästa sekund

kan vara min sista.



Det som växer mest i mitt nu,

mitt liv

är nyfikenheten,

den nyfikenhet

som blev min rikedom

i min pekuniärt fattiga barndom.


Ibland tänker jag på

ifall jag egentligen är - lycklig?





Ja, det är jag









- trots allt;



oavsett.