hans sista varma sommardag.  regnet piskade marken så hårt att den vred sig i smärta. molnen sköt med stålspikar. mannen tog ut en orange tävlingscykel ifrån ett brunt garage. på med hjälm o solglasögon. nu jävlar skulle det köras. hans bana delvis asfalterad skogsväg 2 meter bred. samt vanlig väg. hans däck stenhårda - 4,2 kilo. banan kuperad och där fanns en hel del skymda passager. han tömde alltid sin plånbok innan på hallbordet. endast körkort och en skrynklig lapp fick ligga kvar. han älskade regn i alla dess former. så han tog av sig hjälmen och lade tillbaka den i garaget. de första två varven gick bra. ett snett leende i nerförsbackar och skymda kurvor. han plingade alltid för att varna i de snävaste. på sista varvet stannade han på backens topp. andades tungt och vände ansiktet upp emot himlen - skrek: "Skölj Mig Ren." denna gång bromsade han inte alls - kände sig förväntansfull och kaxig. tog kurvorna snävare än förr - log brett. innan den sista kurvan som var mycket svår plingade han. och mötte två barnvagnar i bredd. beslutet togs på en nanosekund . försökte köra till höger om dem. där fanns ingen plats så han kraschade emot en röd tegelvägg. och dog omedelbart när huvudet krossades. ambulans och polis anlände. en polis försökte identifiera honom. i plånboken hittade han körkortet. och en skrynklig lapp där det stod: "ingen behöver mig längre."