När gamarna ätit mitt kött Sahid, är jag då fortfarande en människa? Är jag den födda och den rörda? Den älskade och burna?

Sahid, Sahid.

Är jag fortfarande människan som skrattade vid floden och grät bland elefanterna? Också när allt som finns kvar är tomheten där själen bodde? Och det är allt du kan finna?

Sahid, Sahid.

Jag låter solen bränna mina ögon innan gamarna tar dem. Låter dem ta mina sagor och alla mina sånger. Om jag sedan inte längre är människa kanske du ändå kan tyda mönstret, mot baobabträdets bark.