Jag hör hur orden som formas genom min mun inte känns som mina.
De verkar tillhöra någon annan med ett annat liv än mitt.
Jag generas och skäms men blir oförmögen att ändra det som sagts.
De verbala attackerna tycks sprungna ur omedvetna impulser i mitt inre.
De är så djupt förankrade i mina innersta rum att inga självanalyser i världen tycks rå på dem.
Självanklagelserna fjärmar mig från utveckling och cementerar smärtan djupare ner.