De går hand i hand längs med gågatan. Sommarbrisen svalkar behagligt deras ryggar. En lock har fallit ur håruppsättningen och klistrar lite i nacken. Brunbrända axlar fångar de sista solstrålarna som når ner mellan höghusen. De stannar till framför en uteservering, tittar på menyn och fortsätter sedan strosa vidare i sommarkvällen. Lite längre fram stannar de till framför skyltfönstret till en guldssmedsbutik. Förmodligen tittar de på ringar och räknar dagarna tills de har råd till den där alldeles speciella ringen. De viskar i varandras öron och ger varandra en lång kram. Handen smeker nacken och följer skulderbladet och ryggens kontur samtidigt som de försvinner bortåt. Jag tar en klunk öl och sveper med blicken över torget. Mobilen vibrerar i fickan, Anna står det på displayen. ”Hej! Vi är här nu, vart är du någonstans?” det hörs ett tjatter av glada gäster i bakgrunden. ”Jag är runt hörnet älskling, kommer inom två röda.” ”två röda plus den tiden det tar för dig att svepa din öl, eller?” Om hon hade sett mig hade den röda färgen i mitt ansikte matchat en solmogen tomat vid det här laget. ”Som sagt inom två röda” grymtar jag och klickar bort henne.

En god Pasta Carbonara och två glas vin senare lutar jag mig förnöjt tillbaka. Det har varit en härlig kväll med goda skratt i familjens sällskap. Värmen har satts igång och filtar har lagts ut till de mer frusna själarna. Mobilen vibrerar igen och jag håller nästan på att missa det. ”Ja, hallå” ”Där är du, det har kommit in ett larm om bråk och skrik i en lägenhet på Västra Tornsv. 39 B. Tar du det?” Jag grymtar lite missnöjt men säger att jag tar det. Med det nya systemet kommer man ju aldrig få vara ledig. Jag ler lite mot familjen och hastar iväg med ett ”Jättemysigt att se er, men har man jour så har man.” en lätt språngmarsch och tio minuter senare sluter jag upp med kollegorna utanför den aktuella lägenheten. Väl i trapphuset hinner jag knappt läsa namnet som står skrivet ovanför brevinkastet innan vi måste slå upp dörren.
Där står hon, den mörka skönheten som jag såg strosandes hand i hand med sin älskade längs med gågatan. Hon står där i hallen med blod på händerna och en kniv. Allting var visst inte riktigt så rosenskimrande som jag trodde.