Tittar ut genom köksfönstret och låter mina fingrar spela som ljuv musik mot tangentbordet, men vet ej om det blir lika ljuvt som livet utanför mitt fönster, känns mer som att det blir stereotypt, men jag vet att inom mig lever livet lika fullt ut som om jag komponerat det vackraste stycket du någonsin hört…