Ikväll är jag lika sorgsen som de tyngsta tonerna,

jag försöker värja mig,

men gråten spränger i hela mig och jag är nära att kasta upp,

hur länge kan man egentligen förtränga de djupaste sår  man fått i själen liksom gravskriften som gapar likt skriet,

 jag önskar jag vore lika stark som det tunna  lilla grässtrå som tränger igenom asfalten, ja tänk, att ett så tunt och skört litet strå kan vara så besinningslöst starkt, men det inger mig hopp och det är bra.