Hur egentligen skall detta sluta?
Bör vi nu återgå till ättestupa?
Ja, den frågan är ej lätt besvara,
och själv har jag nog svårt förklara
känslan utav lätt ambivalens
inför en styrelses så sorgliga tendens
att höra ifrån ansvarigas instanser
hur de hänvisar till dåliga finanser.

Det gäller då att stå på egna ben,
om man får tro Bo Södersten
som betecknat oss som tärande.
Ett uttryck, ytterligt besvärande.
Kanske bättre då om vi vore döda
så slapp de ju oss längre föda,
Och de som så kan inbespara kröner
både karriären såväl som sina löner.