Nu står du där vid kanten
av massgraven.

Exekutionspatrullen
siktar på dig!

Då säger du plötsligt!

Stötta mig,
hjälp mig,
rädda mig!

”Du vet inte hur jag mår!”

Visst!
Jag vet inte hur du mår.

Men det jag vet,
är att jag själv har stått vid den kanten du just nu upplever,
i hela mitt liv.

Jag stod där vid kanten och såg liken,
långt innan jag träffade dig!

Ständigt med pipan i munnen.

Men det är lugnt.

Jag är inte rädd för dessa pipor,
jag flyttar lätt över din pipa till min mun.

Jag är van vid kanten där hjärnan brinner.

Jag är van med att vakna med pipor i munnen.

Och!

Jag kommer att rädda dig.

Lätt!

Då jag vet att,

massgravskanter

och

pipor

är rädda för mig!