Det var en gång en stilla älv

utan rörelse förde den sitt liv

jag vet att en pojke i stillhet på stranden

i tanken tog väldiga kliv

Det var en gång en strand utan fotspår

och en måne som såg på

om ingen rörelse finnes, hur kunde pojken då gå

Det var en gång en virvel

som vill dansa i en mitt

som inte vågade följa

cirkelrörelsen den smitt

all tystnad, all stillhet rådde

månen vågade inte se på

när livet sökte sitt att leva men

levnaden inte kunde rå

Då i en kaskad av ljus

tändes pojkens röst

älven och virveln sökte sitt brus

och stranden fylldes av tröst

för hur kan ett barnahjärta slå i slag

om vattnet ingen rörelse har

och hur kan ett barn spåren i sanden följa

om inga spår finns kvar

här blev allt vindstilla

Så har livet i sig en motpol, en rörelse

här ska ingen tid bedarra

för livet om sig I sig själv

kan aldrig se en Älv, ett barn,  

tiga stilla.