Mellan ditt kyliga förnuft och min känslosamhet ett oförsående som smakar krigsförklaring men egentligen är en ljum vapenvila. Jag skrynklar till dina nystrukna skjortor, talar för högt, skriver ofärdiga dikter på redan använda ark, lämnar grusspår i hallen, bråkar med din logiska hjärna, hävdar att färgerna, dofterna, stegen, fallen, äger liv. Du ler vilset, rättar till mattfransarna, ber mig läsa boken om apornas uppkomst