I sensommarmörkrets
lövfladder
gick jag långa sträckor
och cyklade

så nära fartvinden
jag nånsin vågade

med ögon gröna
har jag aldrig skytt
mörkret

men cykeln var barnblå

ljuskäglan från lyktan
framför mej
och vinden
hagvägar, skogsstigar och sten
grusvägar som aldrig tog slut

av nattbadet
rördes mareld upp