Naturen har lagt sig till vila.
Morgonsolen bränner sig
igenom lövverket.
Spretar med sina strålar
som bara nymornad sol kan.

En kråka skär himlen
På väg till någonstans
Det är tyst...stilla
Nästan lite andäktigt
Så hör jag dem.
Det välkända lätet
På morgonflykt
mot sina betesmarker
i snabba tunga vingslag.
Ovanligt lågt
Nästan nuddar.

Dunlätta moln
hänger i det morgonblå
Inte hotfulla.
Leker bara i sin seglats
som en dekoration.

Redo att möta dagen
som jag själv.

Min dag.