Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en dröm


Far bland molnen

Det hade gått två år sedan hans död då jag återsåg honom för första gången. Det var en eftermiddag tidigt på hösten, och det tornade upp sig till oväder. Ovanliga molnformationer rörde sig på himlen. Jag såg då hur molnen tecknade skuggorna av alla avlidna personer jag känt.

Han var högst upp, och såg ut att vara runt 40 år nu. Ung, fastän han var 90 år fyllda då han gick bort. Och han log, det var ett brett leende, så glad som jag sällan sett honom i verkliga livet. Då han levde var han oftast missnöjd.

Han hade fluga på sig och verkade mycket nöjd. Jag hoppades att det betydde att han var glad
åt att se mig.

Att han inte längre var missnöjd med mig.




Prosa av Ingela Svenson VIP
Läst 426 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2014-08-25 10:10



Bookmark and Share


  Tobias Haglund
Tänkvärd, men ledsam text. Slutet lämnar en bitter eftersmak, men mycket effektfullt (och bra!).
2014-08-29

    ej medlem längre
Ååå, vad jag känner igen mig i detta. Känt så också. Och molnen, visst gör de saker med oss! SÅ fin text!
2014-08-28

    jamming223
Gav mig tårar. Så berörande. Så tragiskt vacker. Kärleken till en sådan när och kär som är så skör och inte alltid perfekt. <3
2014-08-28

  Federico Romano
Min är 80 tror ej jag ser han igen..
2014-08-25

  RitaBrunner
Det behövs inga fotografier att minnas sina nära och kära. Det räcker med moln! Jättefint skrivet Ingela!
2014-08-25

  Nanna X
härligt berättat. och nog kan det vara så, att föräldrar blir klokare efter döden.
2014-08-25

    ej medlem längre

Denna fina text berörde mig
Särskilt sista raden ...
2014-08-25
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP