Jag rös av lycka när jag fick
ett första ögonkast utav Din blick
och i därefter i upprymt skick
jag ville kyssa marken där Du gick


Ett ögonblick jag var så kär
men situationen blev prekär
och min stund av lycka efemär
då objektet för min känsla var en chimär


Så kanske kommer ensamheten förbli Akilleshälen,
på stråten som jag går,
men att längtan gnager uti själen
nog alla lätt förstår.