... livet...

som är en sådan orymlig rymlig ting alldeles omöjligt att stoppa i en låda och vägen för vidaregående frågor ligger ganska läst och oläst framför, bakom, under

överallt sitter många och skrattar och gråter lika, musiken river genom själar ger andetag ny kraft, det vackra lika skärande i själen som det groteskt groteska .. döden sprungen ur händer

ändå ändå min vän

måste jag ställa mig bland träden, uppe på den högst toppen, med fötterna i havet och bland gators stenar skrika.. skrika högt och vilt.. jag tänker leva ändå.. och aldrig sluta tro.. eller undra..