Snälla du berätta nu.
säg mig nu vad jag ska göra.
Om jag bara borde gömma.
Eller bara försöka glömma.
Mina känslor för dig.
Som ännu brinner djupt inom mig.
Min känsla utav din lena hud mot min.
Mina tankar om att någonsin få röra vid, känna vid dina läppar igen.
Jag ville så gärna att det allt skulle bli sant att det tillslut blev försent.
Och nu kan jag bara sitta ner på mina knän och önska.
Önska att kunna dra tillbaka tiden, och göra om den som jag vill.

Och snälla du.
Säg hur jag ska känna.
När allt jag tycks röra.
Bara tycks falla till marken eller vissna.
Och när alla mina drömmar tycks stå i lågor och mörker.
Ber du mig stanna...
För att torka mina tårar.
Och allt mitt spillda blod från alla väggar.

Och när alla mina mardrömmar tycks bli sanna.
Och mitt blod i mina ådrer börjar stanna.
Ber du mig stanna...
För min kärlek jag en gång kände för dig.
Den kärleken som ännu brinner djupt inom mig.
Men tystnaden kom före jag han berätta.
Tystnaden kom och la band för mina läppar.
Så som natten gör mot dagen.
Har nu mitt ljus tystnat mot mörkrets kall väggar.
Likt rosenblad i natten.
Har nu mina läppar vissnat och frusit till.
Men med en knopps förgyllda hopp.
om att en gång få se solen igen...