På rygg

stilla

glider jag

in i den Eviga

Heliga Floden

av smält guld

o lätta andetag

Livet är en villa

i den Kosmiska

koden

en dröm

där vi inte finns till

blott bubblor

i sömnens

ström

nå den

vill

Vattennymfer

håller mig lugnt

vid havsytan

med sirliga händer

väjer för farliga rev

i min väg

för gestalt

själ

o bränder

Mareld virvlar lojt

runt min kropp

utan stopp

rister lysande spår

i vikande tidvattens

månskenstränder

spår av hopp

om Guds rika länder    

Rosa havstulpaner

gungande

smeker min kropp

som rodnar

o löses upp

i homeopatisk

förtunning

till en lödig

kadans

i Livets

långa

DNA

svans

Bländvita storkar

flyger mot öst

mot tröst

mot solens

oändliga brand

Fjäderdräkten en

aura

av smält silver

i solnedgångens

brännande

land

Jag lyfts av rosa

kärleksband

bort från Jordens

krig o oro

upp av Skaparens hand

mot tornande molnslott

i rött o blått

där vi endast vill bo

leva blott

Som måsens hesa skri

seglar jag lätt o fri

i lufthavens eufori

i Guds hand

landar vi

I språng mot intighet

mot en stjärna

vars namn

ingen vet

där seglar jag i Evighet

mot tillvarons innersta

hemlighet

Där en Ängel

ensam stod

o grät

Hon tar min hand

o tillsammans vi omsluts

av vingabrus

i Guds oändliga hus

i Kosmos flammande brand

vid cyberrymdens böljande

strand

Hon som jag är poet

vi är nyckel o lås

i Universums hemlighet

Nu vi öppnar porten till

till Livets dörr

o allt blir som förr

Unga o starka

vi svävar kring

omslutna av

Kosmos Härskarring

den omsluter oss

som alla vet

utan gräns

i Evighet…

 ~~*~~

 


© Bo Himmelsbåge