Slutet finns överallt.

Vid bark, vid rot och där träden lutar. Lutar sig mot ospeglade sagor och allt det gråtande.

Men där finns också andetag. Och liv.

Liv bortom glasets skörhet och bortom linjers brutna drag.

Så jag samlar elefanterna samman. Marken blöder röd. Och i min hand faller sandkornen. Med sitt hemliga språk.