Smutsen under mattan gör mig galen.
Det där osäkra, jobbiga som inte längre ska synas på utsidan vill jag dölja med en stor fluffig matta.

Tar in höstkylan och dess löv,
stänger av känslorna
släcker lamporna,
öppnar fönstret.

Andas in höstsolen genom munnen,
solen sprider strålarna i kroppen
-Dammiga känslor kommer flygande mot min näsa
jag nyser högt.

Öronen sprängs,
näsan blöder,
ögonen svämmar över,
bröstet värker såhär i höstsolens orangea löv
det sorgliga är:
Jag mår bra.

I ett färghav av lövkrattat berg gömmer jag mig för dig, för att må bra.
Finaste du, om du förstod, visste, kände såsom jag skulle du också vara rädd, galen och sjukt jävla kär.

Smutsen under mattan gör mig galen,
hjärtat slår i 120 kilometer i timmen konstant.
Vi krockar du och jag.

Öronen sprängs,
näsan blöder,
ögonen svämmar över,
bröstet värker
såhär i höstsolens orangea löv
det fina är:
Jag mår bra.

-Trots kaos.