Min examensdag skulle vara ljus och vacker. En dag att fira. För mina fina betyg. Jag fick ett par pärlörhängen av Mamma. 

Hon var hemmafru utan egna pengar. Men ibland fick hon något publicerat i tidningen. För ett litet honorar. Örhängena hade Mamma köpt när hon fått betalt för ett kåseri.

Det var det enda firande som blev. För som alltid när något skulle firas, blev det bråk. Mamma och styvfar var osams. Tystnad hade lägrat sig över lägenhetens sammanpressade väggar.

Mina yngsta bröder var på koloni. För en gångs skull slapp de bli åskådare till vad som komma skulle.

Min äldste bror och jag fick tillstånd att gå ut på kvällen. Det var marknad i staden.

När vi kom hem efter en rolig kväll, med karusellåkning och dans, möttes vi av högljudda röster. Den alltför vanliga krypande rädslan slog sina klor i oss.

Han stod i sin oklanderliga uniform men med slipsen avtagen. Onykter. Arg och svartögd. Och vi visste.

Så obemärkt vi kunde smög vi till vårt rum. Klädde av oss. Kröp ner i våra sängar. Med bankande hjärtan. Vi låg bara och väntade.

Snart nog vräktes dörren upp. Han kom in. Fortfarande klädd i uniform. Som för att poängtera sin maktfullkomlighet. Släpade med sig Mamma. Hållen i ett fast grepp runt ena armen. Hon skrek av smärta.

Vi kröp upp i hörnet på våra sängar. Som två skrämda möss. Föreställningen började.

Först verbala utbrott. Om Mammas alla fel och brister. Där vi tvingades hålla med honom. Fast vi inte ville.

Han fällde henne till golvet. Slet upp henne i armarna. Skakade och knuffade henne. Ömsom skrek in i hennes ansikte, ömsom talade med hotfull len stämma.

Våra ögon var torra. Vi vågade inte gråta.

Hela natten var vi åskådare till hans cirkusföreställning. Fick applådera under tvång.

Min examensdag. Inristad för alltid i mitt minne. Med sorgens bokstäver. Och ett förtärande hat. Som brann inuti.

På morgonen bad han om ursäkt. För första gången någonsin. Samma dag skulle han åka på kommendering till Gotland en hel månad. Och vi skulle få lugn och ro. Trodde vi.

Något dog inom vår Mamma den natten. Den sista resten av kärlek. Som fanns en gång för länge sedan. Innan våldet eskalerade.

Någon vecka senare hittade vi den första gömda spritflaskan ....