Man får ett underligt perspektiv på livet när dagen går med att diskutera allt från den precisa formen på blommor (som dessutom är knallkräkfärgade), flygande byxor, exploderande ballonger och hur man nu, EGENTLIGEN, ser en rörelse framåt. Vänster eller höger eller hoppar men helt enkelt över? För att inte tala om VIKTEN av färgen på en mustasch eller hurvida en hatt skall ha en björn på eller ej (aargh.. kanske var det omvänt!!!!!) Jag gör det otillåtna och step framer mig igenom zombiebarn och osprutande blod. Och då. Mitt i det hela. Öppnas det ett litet hål i hjärnan. Allt rinner ut, omöjliggör all kommunikation med omvärlden och en enda vettig tanke.