Ohhh…

Du skönlockars

änne…

Jag glider in i Ditt djupa hav

av känsloliljors svall

på stranden av

månstenskorall

Min båt jag binder

vid nät av månlyktors sken

jag är ej längre allén

i flodguldets

land

Bland

blodstensmalm

o kratrar

ett vattenfall

i rosenrött

där min

ensamhet

dött

Sköljer över

det jag en gång

fött

ett litet barn

i sin linda

En spegelskiva

i strålglans

spänd

transparent

månvingehud

står nu brud

gungar mot solen

vattras mot Gud

sändes

Seglar in i futurum

lindat segel

av pergament

skör

blir

papperssvala

oskriven

brand

Tabula Rasa

adress

Poste Restante

dör

Svävar

med andra

svalor

i ögats inre

syn

linsabsid

från det som

inte hänt

mot det

som

icke är

i vår tid

känt

över

kyrkspirorna

i byn

ett täckelse

spänt

Endast

Kärlekslågan

tänder det som

är o var

Kärleksfågeln

landar

ren o klar

på

månkraterns

strand

med sin

brand

i

Din

utsträckta

hand

sipprar

månljus

sand

   *

   *

   *

   *

© Bo Himmelsbåge