Utlämnad i solen bleknar jag och förtvinar sällsamt långsamt
Förlorad i en labyrint av meningar vridna för att ge allt en mening
Det jag försökt hitta i det jag sökt är inget annat än något sorgligt
De jag velat skulle inse att blåslampan i mig inte kan släckas har glömt
Med saltvatten slår jag mot klippor förtvivlat i flyktens desperation
Utan gnista tvinnar jag snart ett rep med mina nerver så jag kan höjas