i katedraler av egen tid
sedan jag åter bytt syokonsulentens
rekommendationer
mot en nödlögnsinfluensa

såg jag de svällande portföljerna
på väg till jobbet

de sladdriga eklöven klibba sig till drivor

de dömda hemmasittarna
vända åter

min cykel ligga regelvidrigt slängd i gruset

de trasiga dra förbi

och innan morsan lagt en hand på min panna
och sagt att jag kanske kändes lite varm trots allt
hade raden av barnsoldater i urbana uniformer
redan marscherat ut ur de vita rummen