Moder Jord inom oss… ett skälvande, tindrande
tidlöst bloss…
Satellit
i min unika Kosmoskaross
Andens färd mot Gud
mot försoningens bloss
Afton i mörker parabolen är riktad mot Evighetens bud
Kärlek är Sanning bortom förnuft o förstånd där blippar min sändare i min Eviga sond
Sänder signaler på Förlåtelsens frekvens mot alla jag sårat o skadat så det svidit o känts
Föddes i vågdalars mörker mot Ljusets Tid längtar efter Soning Kärlek o Frid
Rädsla var min Generator o Fruktan min Kraft så tack ni alla som tålamod haft
Blippar nu vidare i min oändliga rymd där Kärleken är Evig o Rädslan är skymd
Korsas ofta av signaler från andra Satelliter en masse en del blir Stjärnor andra mot krasch även de blir förlåtna o får börja sin resa igen ytterligare chanser mot Evighet mot Kärleken
Himlen finns inom oss ej i Rymdens kyla o is där far våra Satelliter likt tindrande bloss o sänder Förlåtelsens o Kärlekens bris
Smälter o tinar Rädslans mörka berg när vi sänder ut strålar av Gemenskapens omfamnande färg
Satelliterna pulserar vågor av Kärlekens röda sol som föddes den morgon då hanen på kullen gol…
~~*~~
Bunden vers
(Rim)
av
Bo Himmelsbåge
Läst 419 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2014-10-12 02:15
|
Nästa text
Föregående Bo Himmelsbåge |