… en gång var 1000:e år öppnas gyllene porten till Sfinxens hjärta;
dess djupt liggande krypta… ur dess inre klingar vemodigt lockande
toner från en duduk… ett arabiskt blåsinstrument…
Sfinxens Klagan
^^^^^^
Karavanen glider genom ökennatten skeppen gungar mot Varats intet luften pulserar andas svart sång Ökensanden döljer en hemlighet under vattrade dyners långsamt böljande eviga vågbrusegång
Sfinxens väsen spelar glödande toner mot nattens sköld; "lös min gåta lös min förtrollning punktera min köld…"
Nattens Shejk äntrar svart arab hör månljusets silvertoner strömma ur Sfinxen; "väldig gestalt med kvinnas huvud o bröst lejons underkropp drakes svans… piskar till extatisk dans…"
Han sjunger:
”Du Månens eteriska Drottningsjäl fjättrad djupt i Jordens innanhav… Låt mig få lyfta Dig från smärtan från Din klippgrotta av orientalisk alabaster i Din djupa ensliga grav… Ge mig blommor av flammors sken ur dina ögons rodnade glöd Jag ska frälsa Dig från fängslad förtrollning förbannelse... Evig död…”
Mjuka tonerna tystnar av svärta från Jordens krigiska härd månens silverskiva förmörkas av smärta Totalt mörker behärskar vår hemsökta värld Stillar nattens vind Shejken förälskad blind går i kryptans droppstensdis in
Mörkret glimrar mångudinnans förträngda ljus Hon dansar magdans i eldflugors brus bakom varje vinkelslipad sten myllrar blänkande svarta skorpioner med gadden höjd mot varje inkräktares ven
Shejken sjunger ny vemodssång till sin skrämda Älskade o alla faror väntande på språng;
”Var inte rädd min Käraste o vänd inte mot mig Din skräck o mot min ömma drift Jag är mörkrets furste med stjärnors ögon o på mig biter inget gift Låt oss istället linda samman Din Natts förföriska dans med Himlens alla glimrande stjärnors hoppfulla Evighetsglans”
Tusentals dödskorseskorpi0ner myllrar mot Shejken att söka hans känsligaste gen förvandlas mitt i språnget till rosor med form så underbart välvd så skön så ren i månstrålars sken
Kryptan fylls av myrrans välluktsdofter Afrodites myrten hänger tung gren vid gren o i natten strålar åter fullmånen över sanddyner o mäktiga pyramider av väldiga block av Faraos huggna sten Över himlavalvet glittrar stjärnor som aldrig förr från vår antika scen Luften över Jorden är åter klar att Andas renad mättad o sammetslen
^^^^^^
© Bo Himmelsbåge
Bunden vers
(Rim)
av
Bo Himmelsbåge
Läst 902 gånger och applåderad av 24 personer Publicerad 2014-10-13 00:05
|
Nästa text
Föregående Bo Himmelsbåge |