Trottoarens lena sprickor är viloplatsen där alla de med förbundna ögon kan finna ro i att det vi eftersträvat aldrig legat framför oss
Skuggor och moln från balkonger beblandas med en metallisk orkester där gnistor dansar i ostadig takt till mjukt alkoholluktande prat
En flaska av aluminium som sänder ut deskriptiva signaler till satelliter runtomkring vårt kvarter att där vi är finns det värme i kylan
Så slå tillsammans ut höger och vänster vinge medan kullarna omkring sakta dör under de återuppståndna tygskornas marscherande
Vi bildar förtruppen i denna sorglöst ledsna arme med uppgift att bryta igenom spindelväven som pryder hålen i glasmurarna
Rundgång av kaos i våra ord finner sig i nattens skallgång tills vi någon gång utifrån meningarnas lögner bildar hemmets jargong